Vi på Utlandsenheten har rollen att säkra att svensk film får gynsamma villkor utanför Sveriges gränser. Vi arbetar med att den enskilda filmen ska få bästa möjliga distribution, visning och förmedling. Att få ut svensk film i världen handlar mycket om kulturexport, vilket innebär att marknadsföra ett land så att publiken får insikt och känsla för landets kultur.
Vi arbetar mycket med internationella festivaler som är det viktigaste förstafönstret för filmens vidare liv. Bland annat de stora filmfestivalerna IFTA och i Cannes, Berlin och Toronto. Att komma med på de stora festivalerna och vara med i tävlingarna är mycket viktigt både ur ett kulturellt och ett kommersiellt perspektiv.
Jag har fått ett extremt trevligt mottagande och alla har varit mycket vänliga. En utmaning har varit språket, jag har velat prata svenska så mycket det går men upplevde till slut att jag började tappa min retorik, viket normalt sätt är en av mina främsta styrkor. Svenskar är också lite för artiga ibland, de måste ju säga till när de inte förstår mig!
En annan utmaning har varit att lära känna svensk film. Som tur är har jag medarbetare som är mycket duktiga i sitt yrke och som är etablerade i branschen. Mitt mål för framtiden är att se all svensk film som släppts från 2018 och framåt och att lära känna alla härliga filmmänniskor inom branschen.
Ja, det kommenterar alla men det har faktiskt varit positivt. Många i Sverige tittar på dansk film och ser upp till Danmarks filmindustri. Sverige och Danmark har också arbetat mycket tillsammans och på så sätt fått liknande arbetsstrukturer.
Skillnaden är inte så stor men om jag ska nämna något är det att vi är lite mer direkta och hierarkiska i Danmark. Här är det mer konsensus och en mjukare kultur, man diskuterar sig fram och tar gemensamma beslut. Jag upplever att det sociala är viktigare här och att man är hänsynsfulla mot varandra och stryker varandra lite mer medhårs. Detta betyder inte att man är mindre hjärtlig i Danmark, det uttrycks bara på ett annat sätt.
Jag har inte lagt om min ledarstil men den svenska modellen har fått mig att tänka mer på hur jag uttrycker mig. Detta betyder inte att jag inte använder humor och att jag inte är mig själv men det är alltid viktigt att anpassa sig efter kulturen. Jag tror nog att folk har lite överseende med mig för att jag är dansk.
En annan skillnad är att även cheferna på Svenska Filminstitutet sitter i öppet kontorslandskap. Detta kräver disciplin och att man tänker kring sitt beteende så att man inte stör varandra. Min familj undrade om jag hade fått ett större kontor i Sverige än i Danmark. Då svarade jag ”ja -det sitter bara lite fler människor i det”.
Svensk film har fått en stark position internationellt och blivit ett starkare varumärke under de senaste 10 åren. Man har vunnit priser och det blir lättare att hitta samfinansiering. Men det gäller att vara där hela tiden och synas och att vi fortsätter jobba stenhårt med kvalitet. Det är ju lite hemligt med vad som komma skall men jag kan säga att det kommer några riktigt spännande svenska kvalitetsfilmer i år som ska resa!
No comments.
Jag vill inte säga en svensk film men en dansk film som man måste se är ”the guilty”. Det är en dansk film med svensk regissör och flera svenska skådespelare. Jacob Cedergren har huvudrollen och det är verkligen en kanonfilm!