Det känns fantastiskt roligt! Jag jobbar med två otroligt professionella och vassa journalistiska redaktioner, vilket de bevisat om och om igen i den heta nyhetsbevakningen under vintern och våren. Inte bara när det gäller Coronabevakningen utan båda titlarna har haft en glödande nyhetsbevakning på lokal nivå. Det jag framförallt har kunnat bidra med hittills är att jag skapat en trygg stämning på redaktionerna och kanske ökat ”vi-kan-tillsammans-känslan” lite, vilket bidrar till mer kreativitet. Jag har också börjat se över organisationen, men det arbetet är bara just påbörjat. Jag har hunnit rekrytera en ny nyhetschef på Bohusläningen, nyhetschefen är min ”parhäst” på respektive titel och det känns jättekul att välkomna Rasmus Lundgren, som närmast kommer från ATL.
Jag kom faktiskt närmast från ett inhopp som nyhetschef på lokaltidningen Östran i Kalmar. Det var på den tidningen jag fick hela min journalistiska skolning under närmare tolv år i början av min karriär, så inhoppet där förra sommaren fick mig att längta tillbaka till rötterna. Det är sant att jag jobbat i nästan 20 år med veckotidningsjournalistik. Den stora skillnaden är tempot, det kommer ju ut sex Bohusläningen och tre Strömstads Tidning per vecka och en Allas, samt den tydliga lokala vinkeln som så klart inte existerar på en rikstäckande tidning. Men det finns också stora likheter. Det är viktigt vi skriver så att det berör våra läsare på djupet och faktiskt gör skillnad i deras liv. Det gäller både när man skriver för veckotidning och lokaltidning.
Vi måste hela tiden se över för vem vi skriver och vilket innehåll som passar vilken målgrupp. Vårt mål är att nå nya läsare både digitalt, men också hålla uppe printbilagan (alltså papperstidningen). Ett annat viktigt arbete är hur vi paketerar vårt journalistiska material. Hur vill de ta del av våra nyheter och reportage? Som text och bild, som film eller ljud? Och var? På datorn, mobilen eller kanske i en smart högtalare, eller i en traditionell papperstidning? Och hur får vi dem att läsa hela artikeln? Ett roligt men utmanande jobb som ständigt måste pågå, men som så klart blir extra mycket i fokus när både chefredaktör och (i Bohusläningens fall) nyhetschef är nytillträdda.
Jag har daglig kontakt med läsare både via mejl, telefon och i enstaka fall brev. Jag ser inga utmaningar med våra ”vanliga” läsare, det är bara jätteroligt att få synpunkter, beröm, kritik och uppmuntran från dem, ja rentav nödvändigt för att göra en bra tidning! Däremot är jag lite förvånad över att många lokala politiker från hela skalan försöker trycka på oss och vill styra den journalistiska vinklingen av våra artiklar och reportage. Det går vi inte med på, så klart, och så länge jag får samtal och mejl från samtliga partier i kommunerna så gissar jag att vi är väl balanserade i vår bevakning.
Det har ju varit en unik tid under pandemin, både nyhetsmässigt och arbetsmässigt, där många av våra journalister fått jobba en hel del hemifrån. Det har gått förvånansvärt bra och vi har faktiskt producerat mer artiklar och reportage än någonsin! Fast jag är glad att jag hann jobba några mer normala månader på plats så att jag hann lära känna mina arbetskamrater innan krisen. För vår helt nytillträdde nyhetschef Rasmus Lundgren blev det annorlunda, även om han nu träffat nästan alla sina medarbetare.